target musmatta

Efter alla hjärngympaövningar i går kväll då Zam fick leta godis och öppna burkar började vi i dag med target med musmatta. Först var han inställd på att leta godis, precis som kvällen innan, och lyfte upp musmattan för att se om det fanns något under. Sedan försökte han med tassen -> klick -> godis. Han fattade poängen på en gång och jag placerade musmattan på lite olika ställen i köket och i vardagsrummet, ibland så att Zam var mellan mattan och mig, ibland så att jag var mellan mattan och honom osv osv. Det gick kanonbra.
Nu ligger han och sover på sin favoritplats under soffan och jag ska sätta igång med mina studier.

Hjälpsam Zam tar av mössa och vantar :-)

Knäkonst

Sådär, nu har vi fått till knä-konsten. Lite svårt att se på fotot kanske då det är taget från min synvinkel, men han sitter alltså och lägger tassarna på mitt knä (som jag böjt fram mot honom - lite extra mycket här för att kunna ta kortet). Som synes "klamrar" han sig fast med tassar och klor, vilket kanske inte alltid är helskönt ;)

Vill ha sommar

Numera gör han tassarna-på-knät-konsten precis som han ska och jag borde komma på ett kommando. På sätt och vis kan man väl säga att det redan finns ett kommando - att jag sträcker fram mitt knä - men jag vill ha ett ordkommando för vem vet, jag kanske kommer på fler konster där knän är inblandade och då är det förstås bäst om han gör rätt konst ;) Ända problemet är att när vi är inomhus så tar han i så enormt med tassarna emellanåt att jag blir randig på benen ... Utomhus däremot är han försiktigare.

Här kommer en sommarbild.

ryggklättring och tass-på-knät

Jag började på att lära Zam att komma upp på min rygg, en konst jag sedan tänkte vidareutveckla. Det var aldrig några problem att lära Ia det, men eftersom hon dels är liten, dels orädd och van vid att hoppa, innebar det inga problem - hon var liksom tvungen att hoppa om hon skulle upp på ryggen. Zam är som bekant lite större och för honom räcker det att sätta framtassarna på mina axlar (tycker han själv). Så långt kom vi men sedan körde jag fast ... Problemet är delvis det att han oftast kliver sakta upp på saker när vi är inomhus. Ska han upp i soffan så går han sakta upp, tass för tass. Jag fick honom att tassa upp på ryggen en gång (så att alla tassar var uppe), men inte mer. Jag tror att jag ska ändra strategi och helt enkelt stå vid sidan av och låta honom klättra upp på husses rygg. Då har jag mer koll på vad han gör och kan belöna när han är på rätt väg, något som är lite svårt att upptäcka när jag själv står framåtböjd och ska ha honom på min egen rygg.

En annan sak vi tränar på är att han ska sätta båda framtassarna på mitt knä (när han sitter). Den konsten handlar mer om att jag ska öva mig på klickerträning (+ shaping) som ju är helt nytt för mig då Ia och jag har tränat med enbart godis & beröm och att jag visar henne. Det är lite svårt såhär i början, men Zam verkar tycka att det är lika kul som jag. Han sätter nu en tass på mitt knä, svårigheten ligger i att han ska sätta båda tassarna på knät (och utan att vilja lyfta bakdelen). Som sagt, jag har mycket att lära. Det är tur att Zam har tålamod med mig ;)

Introduktion

En av mina "riktlinjer" (riktlinjer passar mig bättre än löften) inför 2006 var att jag skulle ägna mer tid åt Zam, vare sig det nu var träning, lek, gos eller pälsvård. Det har blivit lite si och så med det de senaste två månaderna eftersom livet har varit fullt upp så det räckt till och blivit över.

Att börja en blogg nu passar bra för det är nu vi ska komma igång lite mer med träningen, och lite annorlunda. Det är inte bara Zam som ska lära sig, jag har själv massor att lära mig! Och jag tänker att det kan bli spännande att längre fram, när man kan det här så mycket bättre, kunna gå tillbaka och se hur jag tänkte och vad jag gjorde - och vad Zam gjorde, förstås ;)

Jag gick min första hundkurs, en valpkurs, hösten 1992 med familjens dvärgschnauzer Tjabo. Då hade jag tjatat om hund sedan 1989 då vår golden Oskar dog. (Nä, jag tjatade förstås om hund långt innan, för Oskar var alldeles för stor för mig.) Min uppfattning om hundträning kan sammanfattas i två punkter:

• Jag tyckte att Oskar var en jättesmart hund som kunde gå och lägga sig när man sa "gå och lägg dig". Tänka sig att han förstod det!
• Jag hade sett agility någonstans och byggde en bana av hinkar och spadar och rockringar och stolar i trädgården som jag (jo även jag) hoppade runt tillsammans med mormor och morfars oförstående border terrier.

Med Tjabo och efterföljaren Ia (f 1993) gick jag valpkurser, lydnad, flera agilitykurser och lite annat smått och gott i den hundungdomsklubb där jag var medlem. Kursledarna var engagerade unga tjejer (oftast unga tjejer iaf) och jag lärde mig en hel del. Vi tränade med "postitiva metoder", till skillnad från Brukshundsklubben på gräsplanen intill (tyckte vi just då - anno 1993 - och hade säkert en hel hög fördomar om brukshundsfolket).

Det var inte förrän Ia närmade sig pensionsåldern som jag började få upp öronen för en annan typ av träning än den jag var van vid. Och det är inte förrän nu, med Zam, som jag verkligen försöker sätta mig in i det. Med Ia var jag van vid lockande & pockande och att "visa" henne vad jag ville att hon skulle lära sig. Belöningen var godis (till skillnad från Zam som gillar lek av olika slag lika mycket som godbitar. Ia har aldrig varit intresserad av annat som belöning, eller så är det jag som inte varit påhittig nog att hitta något annat hon kan tänkas gilla). Att istället låta hunden "klura ut" vad den ska göra, att använda klicker och att i större utsträckning förstärka postivit/önskvärt beteende är något som är nytt för mig. Att träna en tollare är dessutom inte alls likadant som att träna en dvärgschnauzer, i alla fall inte om man jämför Ia & Tjabo med Zam. Ia och Zam är två helt totalt olika personligheter och Zam ställer mig inför utmaningar som jag aldrig behövde reflektera över med Ia.

Zam och jag har hunnit gå tre kurser sen han kom hit i februari 2005. Vi har tränat vardagliga saker såsom inkallning, sitt, ligg, stanna, stanna kvar, fot (ja ni vet), och vi har tränat konster som att ta av mig mössa och vantar, lyfta upp saker (där är vi inte helt klara än), gå sicksack mellan benen eller i en åtta när jag står stilla etc. Utöver det har vi tränat vardagssituationer: att gå fint ner för trapporna (stanna och "fråga" vid varje avsats) vilket behövs då vi bor på översta våningen och Zam och jag inte går riktigt lika snabbt i trappor, att åka buss, att inte dra i kopplet m.m. Kurserna har varit bra av många anledningar, inte minst för att vi ska lära känna varandra i träningssituationer och veta hur den andre fungerar :-) Nu är det då dags för nästa steg i träningen, nu när vi blivit lite mer varma i kläderna/pälsen. Under julen har vi börjat med klicker och det känns som om vi har fattat poängen nu, både Zam och jag ;)

Ett sätt att dels sporra mig själv, dels komma ihåg vad jag gjort och tänkt och hur det har gått är att starta en blogg som jag inte uppdaterar för var sak vi gör utan när jag känner för det. Jag lägger hellre tid på Zam än på att uppdatera här så periodvis, när jag har mer ont om tid, kommer jag nog inte att skriva så mycket här. Det betyder dock inte att vi inte tränar :-)