Pendlande matte

Zam skriver:
Matte har fått ett jobb och nu är hon borta heeeela dagarna. När hon kliver upp jättetidigt brukar jag gå och lägga mig på hennes kudde jämte husse. Sen när matte ska bre smörgåsar och ostpåsen prasslar brukar jag vakna och springa ut i köket. Ost! Jag tycker om ost. Sen vill jag inte att matte ska gå. När hon duschar ligger jag under handfatet och när hon borstar tänderna ligger jag på hennes fötter och när hon väljer kläder sover jag i klädkammaren. Fast när hon går brukar jag gå och sova hos husse. Det är rätt roligt att bara vara jag och husse. Vi joggar och tränar och så. Fast när matte kommer hem - jättesent för hon jobbar i en jättestor stad jättelångt borta - brukar jag pipa och gnälla i en timme så att hon går ut och leker och tränar lite med mig. Fast egentligen är det inte så synd om mig som jag låtsas. När husse sitter och skriver och jobbar brukar jag ligga under bänken där skrivaren står. Det är en massa sladdar och sånt där men det bryr jag mig inte om. Fast ibland ligger jag på husses fötter istället.


Matte skriver: Lilla hunden Ia sover i soffan. Hon ser ut som ett lurvigt marsvin. Snart skulle hon behöva en pillerdosett, för säg den sjukdom - med tillhörande medicin - som hon inte haft. Nu är det fel på sköldkörteln på lilla voffan och hon får medicin blandad med fett varje morgon.

I dag på morgonen gick vi tillsammans alla fyra längs ån. Zam var hattifnattig - antaligen allmänt uppspelt över att alla gick på promenad samtidigt - och Ia skuttade glatt på i sitt tempo och nosade lite här och var. Det är mysigt att gå på promenad tillsammans allihop, men det blir inte det jämt eftersom de bägge hundarna onekligen har lite olika behov.

Zam skriver:

Matte har aldrig tid att skriva om mig så jag får väl skriva själv. Hon bara flyttar runt på kartonger och möbler. Det är synd om mig. De hinner inte leka med mig hela tiden fast jag vill det. Hela tiden leka. Med mina bollar. Fast det är mina bollar. Mina bollar. Det är inte så långt mellan gamla lägenheten och nya lägenheten, man kan gå utan att bli trött i benen. Ibland står jga i soffan och tittar ut genom fönstret. Det bor en tjej där, hon är svart och så fiiin. Sedan bor det tre tjocka tjejer ganska nära, de är bruna och vita och springer runt, runt, runt. Jag fick inget påskgodis i påsk. Det är syyynd om mig. Vi var i gamla lägenheten för matte och husse skulle städa. Det var tråkigt. Jäääättetråkigt. *gääääsp*. Sedan skulle vi köra en tv till korvmamma (= husses mamma som alltid gör en snitslad bana med prinskorv mellan ytterdörren och köket, bara till mig) och så skulle jag och tv:n sitta i baksätet. Men tv:n var ett farligt monster som ville äta upp mig och det förstod inte matte. Och sedan började tv:n röra på sig, den skulle bita Zam sa den. Då hoppade jag fram mellan dörren och sätet och landade i mattes knä så hon inte såg var hon körde. Hon tyckte jag var flånig. Men jag är inte flånig. Tv:n ville ju bita mig. Det är synd om mig.

Fast i morse låg jag på mattes mage och sov. Och sedan var vi ute och joggade på morgonen och jag fick godis och göra övningar. Ibland är matte lite snäll. Om hon bara kunde låta bli att flytta kartonger och möbler.

Flyttdags

Zam har tröttnat på att packa flyttkartonger ...

Hundmöten

I torsdags var näst sista gången på Zams kurs, men jag vet inte om vi kan gå sista gången eftersom vi ska flytta dagen efter och kanske har alldeles för mycket kvar att göra här hemma. Till sista gången ska vi lära hunden en cirkuskonst som vi ska visa upp. På grund av nyss nämnda flytt hinner jag inte lära in något komplicerat så istället koncentrerar vi oss på att koppla ihop två, tre olika konster. Om jag går ner på knä och ber honom sitta framför mig och så ber jag honom sätta framtassarna på mitt knä och sedan ber jag honom att först ta av mig vanten och sedan mössan ... tänkte jag och bestämde mig för att prova. Det fungerade på första försöket, bortsett från att han var så ivrig med att ta av mig mössen att han "skallade" mig med sina tänder ;)

Vid förra kurstillfället var han rätt hattifnattig och hade svårt att koncentrera sig nära de andra hundarna så vi fick några gånger gå lite åt sidan där det var lättare att behålla koncentrationen. Det är lite synd att det är så, det är så många hundkurser som jag vill gå men som han inte skulle klara av i nuläget med mindre än att vi är kursens enda deltagare. Han behöver öva mer på just kontakt och vardagslydnad samtidigt som det är andra hundar intill. Vi tränar förstås en hel del på det hemma också genom att hålla avståndet till mötande hundar på en nivå han klarar av och exempelvis få honom att göra någonting, eller att träna med honom i andra situationer med lagom störning. Det går rätt bra och överlag går det bra på kurser också, trots närheten. Det går att bryta hans små utflipp ganska snabbt och lätt nu för tiden så det visar ju onekligen att vi har kommit en bit och är på rätt väg.

Zam har i och för sig alltid varit fokuserad på andra hundar, velat gå fram och hälsa och så men aldrig med några "aggressiva" tendenser utan mest "åh så roligt, en huuund, matte titta en huuund, släpp fram mig nuuuu". Tyvärr blev det hela lite värre i höstas när han två gånger blev oprovocerat anfallen av större hundar som rymt från sina ägare (ena gånger en schäferkorsning och andra gången en stadig labbe). Första gången gick vi lugnt på en cykelgrusväg genom skogen och Zam bar på sin boll och var allmänt ouppmärksam när schäfern brakade genom buskaget och högg honom. Det gick rätt bra som tur var, men vi var skakiga både Zam, jag och husse när vi gick hem. Bara en kort tid därefter hände en liknande sak då en lösspringande labbe flög på honom. (Jag ska inte säga hur vansinnigt arg jag var då på folk som skaffar hund och låter dem springa vind för våg när de inte lyder ett smack och uppenbarligen inte drar sig för att springa ifatt och bita andra hundar.) Zam fick 5-7 huggmärken i halsen, men inget allvarligt utan att det läkte av sig självt. Jag tror att det var hans snabbhet och vighet som gjorde att han kom undan så "lätt" då labben var en riktigt bastant sak.

Det här har fått två konsekvenser: Zam brusar lätt upp mot andra hannar (speciellt medelstora och större raser). Jag har blivit livrädd för lösspringande stora hanhundar när jag är ute med Zam för jag litar inte längre på hundägarna.

Konsekvens 1 åtgärdas genom att vi försöker hålla avståndet och undviker att mötas på ett så nära avstånd att Zam skäller. När vi är på ett lagom avstånd där han inte bryr sig så mycket om den andra hunden utan kan koncentrera sig på oss gör vi övningar han gillar att göra och han får godis. Det fungerar bra och vi har långsamt kunnat vara närmare och närmare andra hannar, men det varierar från dag till dag hur pass nära det går - ibland kan de gå förbi på cykelvägen, ibland krävs det betydligt större avstånd än så.

Konsekvens 2, att jag blir livrädd när det kommer stora lösspringande hundar och jag inte ser ägaren i närheten, vet jag inte vad jag ska göra åt. Det händer inte dagligen i alla fall och vanligen upptäcker jag hunden långt innan Zam gör det och kan därför välja en annan väg för att undvika möte. Jag lyckas i alla fall behålla mitt lugn utåt och oftast märker Zam ingenting. Ibland undrar jag vad jag skulle göra om en hund kom fram och högg honom igen, ensam med två stora/medelstora hannar som morrar och hugger efter varandra känner jag mig inte som den största människan på jorden.

För ett par månader sedan kom ett bevis på att vi ändå kommit en lång bit i träningen. Då kom det fram en annan lösspringande labbehane till Zam. Jag kände mig själv rätt lugn då för den hannen verkade inte ha "mucka gräl" med på sin intresselista och de nosade lite på varandra innan den sprang tillbaka till sin matte. Zam hade varit lugn hela tiden och jag kände mig så lättad och glad när vi gick ifrån det mötet eftersom det hade gått så bra.

Längre fram tänkte jag även gå kursen "Hundmöten i koppel" eller vad den heter, men den här terminen låg den på datum som inte passade mig.

På bilden syns en prickig Zam (nyligen inkommen från promenad i regnet, därav prickarna) som tigger popcorn av husse. Popcorn, det är smasken det.