Zam, hunden som fick fnatt

sen senast

2007-04-22T16:22:00.000+02:00

Inte har det blivit mycket skrivet här, men så har vi också flyttat. Det blev inte dagis för Zam, det var helt enkelt lite för mycket för honom med alla omställningar, all pendling, och så dagis till på köpet. Vi hittade i stället en kanonbra dagmatte som bor nära husses jobb och där han är tillsammans med henne och hennes lille hund om dagarna. Det visade sig vara en jättebra lösning.

Första helgen i mars flyttade vi till Stockholm, eller ja, vi bor faktiskt två mil utanför och tur är väl det för här finns sjöar och hav och stora skogar där vi är nästan ensamma. Det blir joggingturer och godissök och letande efter bollen som matte gömt bakom något träd. Ett mycket större vardagsrum har vi nu (än vad vi hade innan) och det går att göra en hel massa cirkuskonster och kombinationer inomhus. Vi tränar en hel del med Zam nu, dessvärre har vi haft otur med kurser och inte lyckats komma på en enda (fullbokat, fel datum osv osv). Vi är anmälda - sedan en månad tillbaka, tror jag - till en freestylekurs, men vet ännu inte när eller om den kommer att starta. Det är bara att hålla tummarna!

Zams nyheter:

2007-01-28T08:54:00.000+01:00

Nu har jag mycket att berätta! Nu är det inte bara matte som jobbar i Stockholm utan även husse och jag har börjat på DAGIS. Det är spännande! De trodde det skulle behövas inskolning så jag inte skulle sakna husse och matte men jag sa bara "åååh vilken massa TJEJER det är här" och sen brydde jag mig inte alls om att husse och matte gick. Jag lekte lite med en hund som heter Hampus och sen pussade jag på tjejerna och sen sov jag. Fast i fredags var det kräksjuka på dagis så jag och husse var hemma.

Jag är inte bara dagishund, jag är pendlarhund också. Jag åker tåget med matte och husse tidigt på morgonen. De trodde jag skulle tycka det var läskigt att pendla, men jag sover hela vägen på tåget och mellan centralen och t-centralen går jag fot jämte matte i rusningstid och sen får jag godisbitar. Tunnelbanan är spännande, men matte tycker jag är lite jobbig för jag vill alltid kliva av några stationer för tidigt.

Fast jag ska bara vara pendlarhund i en månad sen ska vi flytta. Matte och husse ska hyra ett litet hus som ligger precis vid vattnet och skogen. Det ska bli spännande!

zam skriver

2006-10-14T11:06:00.000+02:00

Ibland är det syyyynd om Zam. Titta vad de gjorde på mig igår, satte på mig en strut! En dumstrut. Jag blev snorig och kunde inte röra på mig alls. Då var det synd om mig.

Men sen, då var de snälla. Jag fick en pinne. Det är min pinne.

redan oktober

2006-10-08T18:18:00.000+02:00

Jag uppdaterar inte precis dagligen, men jag och sambon och hunden ägnar ju oss dagligen åt varandra i alla fall :-) Alldeles nyss har Zam och jag varit ute på fälten och joggat + tränat. Han var lös och så uppmärksam och duktig, han var helt underbar att träna med i dag. Det är inte utan att jag önskar att jag jobbade kväll ibland så jag hade lite mer dagsljus att träna på. Det är ju inte lika inspirerande att träna en mörk måndagkväll som mitt på dagen när man är ledig och det är ljust ute.

Förmiddagspromenaden inkluderade solsken, pälsborstning och lite fnatt. Dock blev han lerig och vad den lille badkrukan inte vet om är att han snart kommer att hamna i badkaret ;-)

zam skriver:

2006-09-01T18:44:00.000+02:00

kiss
Originally uploaded by maria nenita.

matte och jag pussas. fast jag tycker att det är lite pinsamt att lägga ut den här bilden ifall några tjejer skulle se det. men matte tjatade. snart ska matte skriva om vad vi tränar på. om hon inte skrivit innan söndag ska jag bita henne har jag hotat med. fast jag har fått en ny boll. en basketboll. den är fin. så jag kanske inte ska bita matte.

blöt

2006-08-08T05:18:00.000+02:00

rain
Originally uploaded by maria nenita.

En av få sommardagar med regn. Zam blir våfflig på öronen och prickig på nosen. Han springer runt, runt i lägenheten med en av sina bollar. Undrar om han lyckas springa ifrån det blöta.

väntar på matte ...

2006-07-23T09:47:00.000+02:00

midsommar 208
Originally uploaded by maria nenita.

... lite segt ... kommer hon inte snart?

Promenad

2006-06-19T20:53:00.000+02:00

Looking for his gf Agnes
Originally uploaded by maria nenita.

(Inte världens tjusigaste foto, men han var på väg ner så jag fick skynda mig. Han brukar rusa ut på balkongen och spana när favoritflickan Agnes är på promenad. Hur han vet det? Matten ropar "Aaaagneeees". Och Zam rusar ut på balkongen.)

I dag blev det en aktivare kvällspromenad än det varit på länge. Antingen har jag börjat vänja mig vid pendlandet, eftersom jag inte är lika trött längre, eller så beror det på sommarvädret. Så förutom de vanliga småträningarna körde vi lite uppletande (inte tävlingsmässigt uppletande utan som aktivering. Vilket f ö gäller allt vi gör).

Så här gjorde vi:
Vi gick upp på en kulle och jag placerade Zam på en sten och bytte ut kopplet mot en lång lina. Sittande vid min sida (jag fick också plats på stenen) fick han smaka på tennisbollen innan jag sa "stanna" och traskade rakt fram, kanske sju meter, i det höga gräset. Därifrån kastade jag bollen kanske tre meter. Gick tillbaka till Zam, ställde mig intill honom och han tittade upp på mig. Sa "varsågod sök" och så bar det av genom gräset. Han var väldigt fokuserad och målmedveten, skuttade hit och dit och nosade så han lät som en gris emellanåt ;) När han hittade bollen fick han beröm och när han sprang mot mig tog jag fram en ännu roligare leksak - en boll på ett rep - och bytte den mot tennisbollen. Sedan lekte vi en stund med den nya leksaken innan vi gick en bit till och gjorde om övningen på en annan plats.

Det gick jättebra, tycker jag. När jag provade på det här för första gången förra sommaren fattade han snabbt att han letade efter något, men däremot var han inte så intresserad av att springa tillbaka med det han hittat till mig. Den här gången sprang han direkt tillbaka, bägge gångerna, och lämnade sin boll.

Långlinan behövde inte användas egentligen för han var så fokuserad, men med tanke på hur många katter som brukar smyga runt där tog jag det säkra före det osäkra, i fall han skulle jaga upp en stackars kisse som gömt sig i gräset någonstans.

Uppe i ett litet skogsparti gömde jag flera godbitar på ställen som inte var svåra att hitta, men svåra att komma åt: Uppe på höga/spetsiga stenar, intryckta i barken på träd etc. Han var jätteduktig där med.

Vi har tränat lite mer på stanna. Stanna kvar och att stanna från gående när jag säger "stanna" vet han, men det är lite problem med att stanna från gående OCH stå kvar när jag går vidare. Så det övade vi med andra ord på.

Vi har från början lärt honom "gå fint" som en friare variant av fot (fast med tiden har det, trots att det inte var vår avsikt, blivit alltmer likt "fot"). Jag ville kunna ha honom på höger sida och också och vi visste inte vad vi skulle använda för ord så till slut blev det, mer av en slump, "gå fult" som motsats till att gå fint. Nu övade vi byte mellan fint och fult. Han gick fint, vi stannade upp och jag sa "gå fult" varpå han bytte till fulsidan och vice versa.

Lite lek med en upphittad pinne, nos på buskarna och fnatt i gräset hann vi förstås också med. Det var en mysig promenad :-)

Tåtvätt

2006-06-19T19:01:00.000+02:00

Zam
Originally uploaded by maria nenita.

När jag kom hem hade Zam fullt upp med att tvätta mina svettiga fötter ...

SM

2006-06-19T19:00:00.001+02:00

SMlydnad&agility 128B
Originally uploaded by maria nenita.

Trött hund :-)

SM lydnad

2006-06-19T19:00:00.000+02:00

SMlydnad&agility 146
Originally uploaded by maria nenita.

SM

2006-06-19T18:59:00.000+02:00

SMlydnad&agility 013
Originally uploaded by maria nenita.

I går var jag och såg SM-finalerna, lydnad och agility. Det var så roligt och inspirerande!

Sommar

2006-06-14T21:49:00.000+02:00

zam
Originally uploaded by maria nenita.

Det blir inte så mycket tid till bloggande nu med långa dagar i huvudstaden. Zam och husse har det trevligt hemma på dagarna med joggingturer (utom i den värsta värmen), kel, träning och ostmackor. På kvällen, när jag kommer hem, hälsas jag av pip och pussar och så ska Zam gå några varv mellan mina ben så att jag kan klia honom på rumpan. I kväll var fotbollsplanen ledig så vi passade på att träna lite, samt rusa runt med en pinne och leka en stund.

Zam skriver: Åh, godis

2006-05-25T19:01:00.000+02:00

25maj zam & treat box
Originally uploaded by maria nenita.

Åh, gottgott, titta vad matte och husse har köpt. En GODISLÅDA! Den är full av FROLIC. Matte, öppna den! Öppna!

Godisletning i träd

2006-05-20T21:51:00.000+02:00

Zam
Originally uploaded by maria nenita.

Såhär kan det se ut när Zam letar godis i träd.

sleeping toller #1

2006-05-20T15:45:00.000+02:00

sleeping toller #1
Originally uploaded by maria nenita.

Zam sover gott i soffan ...

Zam på kvällspromenad

2006-05-16T21:41:00.000+02:00

Dammsugarspaning

2006-05-15T14:06:00.000+02:00

Det är inte lätt att vara rädd för dammsugare. Zam låg och sov. Balkongdörren var öppen. Grannen städade bilen utanför ... Men när grannens dammsugare började brumma flög Zam upp, klättrade upp på soffornas armstöd och blängde på dammsugaren.

Snart har jag dessutom en kamera som tillåter mig att ta bilder även när Zam inte står blickstilla. Det är bra eftersom han oftast är stilla när han sover och det blir lite tråkigt med bara sovbilder ;) Då ska jag visa hur det ser ut när han letar godis i träd :-)

Pendlande matte

2006-04-29T14:49:00.000+02:00

Zam skriver:
Matte har fått ett jobb och nu är hon borta heeeela dagarna. När hon kliver upp jättetidigt brukar jag gå och lägga mig på hennes kudde jämte husse. Sen när matte ska bre smörgåsar och ostpåsen prasslar brukar jag vakna och springa ut i köket. Ost! Jag tycker om ost. Sen vill jag inte att matte ska gå. När hon duschar ligger jag under handfatet och när hon borstar tänderna ligger jag på hennes fötter och när hon väljer kläder sover jag i klädkammaren. Fast när hon går brukar jag gå och sova hos husse. Det är rätt roligt att bara vara jag och husse. Vi joggar och tränar och så. Fast när matte kommer hem - jättesent för hon jobbar i en jättestor stad jättelångt borta - brukar jag pipa och gnälla i en timme så att hon går ut och leker och tränar lite med mig. Fast egentligen är det inte så synd om mig som jag låtsas. När husse sitter och skriver och jobbar brukar jag ligga under bänken där skrivaren står. Det är en massa sladdar och sånt där men det bryr jag mig inte om. Fast ibland ligger jag på husses fötter istället.

Matte skriver: Lilla hunden Ia sover i soffan. Hon ser ut som ett lurvigt marsvin. Snart skulle hon behöva en pillerdosett, för säg den sjukdom - med tillhörande medicin - som hon inte haft. Nu är det fel på sköldkörteln på lilla voffan och hon får medicin blandad med fett varje morgon.

I dag på morgonen gick vi tillsammans alla fyra längs ån. Zam var hattifnattig - antaligen allmänt uppspelt över att alla gick på promenad samtidigt - och Ia skuttade glatt på i sitt tempo och nosade lite här och var. Det är mysigt att gå på promenad tillsammans allihop, men det blir inte det jämt eftersom de bägge hundarna onekligen har lite olika behov.

Zam skriver:

2006-04-19T17:00:00.000+02:00

Matte har aldrig tid att skriva om mig så jag får väl skriva själv. Hon bara flyttar runt på kartonger och möbler. Det är synd om mig. De hinner inte leka med mig hela tiden fast jag vill det. Hela tiden leka. Med mina bollar. Fast det är mina bollar. Mina bollar. Det är inte så långt mellan gamla lägenheten och nya lägenheten, man kan gå utan att bli trött i benen. Ibland står jga i soffan och tittar ut genom fönstret. Det bor en tjej där, hon är svart och så fiiin. Sedan bor det tre tjocka tjejer ganska nära, de är bruna och vita och springer runt, runt, runt. Jag fick inget påskgodis i påsk. Det är syyynd om mig. Vi var i gamla lägenheten för matte och husse skulle städa. Det var tråkigt. Jäääättetråkigt. *gääääsp*. Sedan skulle vi köra en tv till korvmamma (= husses mamma som alltid gör en snitslad bana med prinskorv mellan ytterdörren och köket, bara till mig) och så skulle jag och tv:n sitta i baksätet. Men tv:n var ett farligt monster som ville äta upp mig och det förstod inte matte. Och sedan började tv:n röra på sig, den skulle bita Zam sa den. Då hoppade jag fram mellan dörren och sätet och landade i mattes knä så hon inte såg var hon körde. Hon tyckte jag var flånig. Men jag är inte flånig. Tv:n ville ju bita mig. Det är synd om mig.

Fast i morse låg jag på mattes mage och sov. Och sedan var vi ute och joggade på morgonen och jag fick godis och göra övningar. Ibland är matte lite snäll. Om hon bara kunde låta bli att flytta kartonger och möbler.

Flyttdags

2006-04-05T18:06:00.000+02:00

Zam har tröttnat på att packa flyttkartonger ...

Hundmöten

2006-04-01T10:53:00.000+02:00

I torsdags var näst sista gången på Zams kurs, men jag vet inte om vi kan gå sista gången eftersom vi ska flytta dagen efter och kanske har alldeles för mycket kvar att göra här hemma. Till sista gången ska vi lära hunden en cirkuskonst som vi ska visa upp. På grund av nyss nämnda flytt hinner jag inte lära in något komplicerat så istället koncentrerar vi oss på att koppla ihop två, tre olika konster. Om jag går ner på knä och ber honom sitta framför mig och så ber jag honom sätta framtassarna på mitt knä och sedan ber jag honom att först ta av mig vanten och sedan mössan ... tänkte jag och bestämde mig för att prova. Det fungerade på första försöket, bortsett från att han var så ivrig med att ta av mig mössen att han "skallade" mig med sina tänder ;)

Vid förra kurstillfället var han rätt hattifnattig och hade svårt att koncentrera sig nära de andra hundarna så vi fick några gånger gå lite åt sidan där det var lättare att behålla koncentrationen. Det är lite synd att det är så, det är så många hundkurser som jag vill gå men som han inte skulle klara av i nuläget med mindre än att vi är kursens enda deltagare. Han behöver öva mer på just kontakt och vardagslydnad samtidigt som det är andra hundar intill. Vi tränar förstås en hel del på det hemma också genom att hålla avståndet till mötande hundar på en nivå han klarar av och exempelvis få honom att göra någonting, eller att träna med honom i andra situationer med lagom störning. Det går rätt bra och överlag går det bra på kurser också, trots närheten. Det går att bryta hans små utflipp ganska snabbt och lätt nu för tiden så det visar ju onekligen att vi har kommit en bit och är på rätt väg.

Zam har i och för sig alltid varit fokuserad på andra hundar, velat gå fram och hälsa och så men aldrig med några "aggressiva" tendenser utan mest "åh så roligt, en huuund, matte titta en huuund, släpp fram mig nuuuu". Tyvärr blev det hela lite värre i höstas när han två gånger blev oprovocerat anfallen av större hundar som rymt från sina ägare (ena gånger en schäferkorsning och andra gången en stadig labbe). Första gången gick vi lugnt på en cykelgrusväg genom skogen och Zam bar på sin boll och var allmänt ouppmärksam när schäfern brakade genom buskaget och högg honom. Det gick rätt bra som tur var, men vi var skakiga både Zam, jag och husse när vi gick hem. Bara en kort tid därefter hände en liknande sak då en lösspringande labbe flög på honom. (Jag ska inte säga hur vansinnigt arg jag var då på folk som skaffar hund och låter dem springa vind för våg när de inte lyder ett smack och uppenbarligen inte drar sig för att springa ifatt och bita andra hundar.) Zam fick 5-7 huggmärken i halsen, men inget allvarligt utan att det läkte av sig självt. Jag tror att det var hans snabbhet och vighet som gjorde att han kom undan så "lätt" då labben var en riktigt bastant sak.

Det här har fått två konsekvenser: Zam brusar lätt upp mot andra hannar (speciellt medelstora och större raser). Jag har blivit livrädd för lösspringande stora hanhundar när jag är ute med Zam för jag litar inte längre på hundägarna.

Konsekvens 1 åtgärdas genom att vi försöker hålla avståndet och undviker att mötas på ett så nära avstånd att Zam skäller. När vi är på ett lagom avstånd där han inte bryr sig så mycket om den andra hunden utan kan koncentrera sig på oss gör vi övningar han gillar att göra och han får godis. Det fungerar bra och vi har långsamt kunnat vara närmare och närmare andra hannar, men det varierar från dag till dag hur pass nära det går - ibland kan de gå förbi på cykelvägen, ibland krävs det betydligt större avstånd än så.

Konsekvens 2, att jag blir livrädd när det kommer stora lösspringande hundar och jag inte ser ägaren i närheten, vet jag inte vad jag ska göra åt. Det händer inte dagligen i alla fall och vanligen upptäcker jag hunden långt innan Zam gör det och kan därför välja en annan väg för att undvika möte. Jag lyckas i alla fall behålla mitt lugn utåt och oftast märker Zam ingenting. Ibland undrar jag vad jag skulle göra om en hund kom fram och högg honom igen, ensam med två stora/medelstora hannar som morrar och hugger efter varandra känner jag mig inte som den största människan på jorden.

För ett par månader sedan kom ett bevis på att vi ändå kommit en lång bit i träningen. Då kom det fram en annan lösspringande labbehane till Zam. Jag kände mig själv rätt lugn då för den hannen verkade inte ha "mucka gräl" med på sin intresselista och de nosade lite på varandra innan den sprang tillbaka till sin matte. Zam hade varit lugn hela tiden och jag kände mig så lättad och glad när vi gick ifrån det mötet eftersom det hade gått så bra.

Längre fram tänkte jag även gå kursen "Hundmöten i koppel" eller vad den heter, men den här terminen låg den på datum som inte passade mig.

På bilden syns en prickig Zam (nyligen inkommen från promenad i regnet, därav prickarna) som tigger popcorn av husse. Popcorn, det är smasken det.

Hur man får fnatt

2006-03-24T15:26:00.000+01:00

Varför heter bloggen "Zam, hunden som fick fnatt" kan man fråga sig. Svaret är för att Zam får fnatt ganska ofta. Den vanligaste typen av fnatt (jo, det finns flera sorters fnatt) består i att han kastar sig mot marken med nosen före (och emellanåt t o m gör något slags kullerbytta) och rullar runt och sparkar i luften och ger ifrån sig grymtande ljud. Han ser fullständigt galen ut, i synnerhet som han föredrar att kasta sig in i snöhögar, gärna om det sluttar. Han väjer inte heller för hårda underlag, is och sten ... I brist på snö duger något skönt gräs eller, ännu hellre, blåbärsris. Vanlig mängd fnatt: 1-3 gånger per promenad. Med min långsamma kamera är det ganska svårt att fånga fnattandet (det går snabbt från ett fint promenerande till fnatt och till han är normalt promenerande igen). Den här fnattbilden är tagen i november.

Nedan syns en mediterande tollare. Eller kanske bara en tollare som är så trött att han inte orkar bry sig om vare sig frukost eller godis.

Kontakt i vardagen

2006-03-20T21:58:00.000+01:00

På kursen är det numera sex hanhundar och ingen tik (om jag inte missminner mig). Det är minsann bra träning för Zam. Även förra gången gick det över förväntan bra, ändå blev jag förvånad när kursens andra tollarägare fråga mig hur jag gör för att ha så bra kontakt med Zam. Min första tanke var "va, har jag bra kontakt med Zam?", men vid lite eftertanke inser jag att den tanke är orättvis mot både mig och Zam. Jag är vad vid en liten schnauzerdam som jag alltid kunde ha lös på kurser och som inte brydde sig ett dyft om andra hundar och människor (utan bara om vad jag hade för godis *skratt*). Dessutom är mina mål med kontakten så högt ställda (ja ja, de är långsiktiga också) att jag till viss del missat att vi faktiskt kommit en bit på vägen. För även om vi inte alls har så bra kontakt - ännu - som jag vill ha, så har vi i alla fall mycket bättre kontakt än för ett år sedan. Och vad har jag då gjort som gett kontakten en sådan skjuts det här året?

Mitt eget svar är att vi numera alltid tränar på promenaderna, ibland lite och ibland mycket men vi går i princip aldrig en runda utan att göra något. Fickan är full av godis och skulle jag inte ha godis duger det med snöbollar (som vi ju har gott om fortfarande, suck), pinnar och annat kul. Vi tränar oftast inte på särskilt komplicerade saker när vi promenerar, utan det är just kontakten - och att ha kul - som premieras. Husse gör likadant på sina promenader. Zam får hoppa upp på stenar, bänkar och snöhögar. Ibland stannar vi till och gör någon konst, någon kontaktövning, någon sitt-ligg-stannakvar-övning ... etc. Han blir också belönad när han går fint ("spontan fot" kallar jag det) vid min sida och vissa promenader går han fint 45 minuter av 60 medan han andra gånger hellre nosar i snödrivorna. Men det blir hela tiden bättre, det blir det :-) (Det är inget mål från min sida att han ska "gå fint" nästan hela promenaden - det är han själv som ibland väljer att göra det - utan mitt mål är att han ska ta kontakt med mig ofta.)

Vissa dagar är han väldigt sugen på att gå fint och få godis (sanningen är ju den att matte inte är lika träningssugen varje dag) och då har han börjat med en olat: Att buffa på/smånafsa i min vante för att jag ska se hur fint han går intill min vänstra sida och tittar på mig. Sådant ignoreras mest från min sida eftersom jag kan tänka mig hur oskönt det är med en puffande/nafsande hund när man har frusna vårfingrar framåt aprilkvällarna. Aj aj.

Zam själv hade dock ett annat svar att ge tollaren på kursen om varför vår kontakt var bra. "Det är för att matte har fickan full med blodpudding!"

(Just nu fungerar det inte att ladda upp bilder, så det får bli nästa gång.)

Joggingtur

2006-03-16T12:12:00.000+01:00

Zam och husse har varit ute och joggat en långrunda och när de kom in ville Zam leka med en av sina bollar. Han sprang runt med basketbollen, flög upp i sängen och sa "lek med mig, lek med mig!" innan ögonlocken föll ihop och han somnade. Det är inte bara husse som blir trött av joggingturer ;)

Tollarsova

2006-03-12T11:50:00.000+01:00

Alla sovställningar är bra utom de dåliga.

Toarullar

2006-03-09T16:26:00.000+01:00

Att öppna toarullekartonger med godis i är ingen konst, det går på bara några sekunder. För att det ska bli något av en sport får man gömma en godis i en kartong i en annan kartong och sedan gömma dem på ett hyfsat svårt ställe när han inte ser det. Även då går det rätt fort ;)

Ia har också letat upp och öppnat många kartonger i sina dagar, men nu för tiden har hon inte så många tänder kvar. Hon ligger helst på en mjuk skön plats och drömmer om räktårta med leverpastejsgarnering och annat smaskigt.

Kontakt- och vardagslydnad

2006-03-08T21:03:00.000+01:00

5 februari var det exakt ett år sedan Zam kom hit. Och nu är det snart ett år sedan vi gick unghundskursen för Kicki (hundkurs.se). Förra torsdagen började vi på Kontakt- och vardagslydnad 2 och även om Zam emellanåt var lite hattifnattig (det är svårt att koncentrera sig och vara stilla och tyst hela tiden när det finns en massa andra hundar omkring ;) ) så var det en sådan enorm skillnad mot när vi började unghundskursen för ett år sedan. Det känns kul att vi har kommit framåt :)

Bilden visar Zam och Ia förra våren.

Zam och Cilla

2006-03-07T10:48:00.000+01:00

Zam och kompisen Cilla leker i snön.

Trött tollare

2006-02-12T10:56:00.000+01:00

I natt var Zam på semester hos mamma och det är konstigt hur tomt det känns när det inte kommer en tollarnos på sängkanten på morgonen och frågande säger "matte, jag vill ligga under täcket". (För att sedan krypa upp mot min mage under täcket och vara gosig en stund.)

target musmatta

2006-01-23T12:08:00.000+01:00

Efter alla hjärngympaövningar i går kväll då Zam fick leta godis och öppna burkar började vi i dag med target med musmatta. Först var han inställd på att leta godis, precis som kvällen innan, och lyfte upp musmattan för att se om det fanns något under. Sedan försökte han med tassen -> klick -> godis. Han fattade poängen på en gång och jag placerade musmattan på lite olika ställen i köket och i vardagsrummet, ibland så att Zam var mellan mattan och mig, ibland så att jag var mellan mattan och honom osv osv. Det gick kanonbra.
Nu ligger han och sover på sin favoritplats under soffan och jag ska sätta igång med mina studier.

Hjälpsam Zam tar av mössa och vantar :-)

2006-01-22T18:18:00.000+01:00

Knäkonst

2006-01-21T16:56:00.000+01:00

Sådär, nu har vi fått till knä-konsten. Lite svårt att se på fotot kanske då det är taget från min synvinkel, men han sitter alltså och lägger tassarna på mitt knä (som jag böjt fram mot honom - lite extra mycket här för att kunna ta kortet). Som synes "klamrar" han sig fast med tassar och klor, vilket kanske inte alltid är helskönt ;)

Vill ha sommar

2006-01-16T17:09:00.000+01:00

Numera gör han tassarna-på-knät-konsten precis som han ska och jag borde komma på ett kommando. På sätt och vis kan man väl säga att det redan finns ett kommando - att jag sträcker fram mitt knä - men jag vill ha ett ordkommando för vem vet, jag kanske kommer på fler konster där knän är inblandade och då är det förstås bäst om han gör rätt konst ;) Ända problemet är att när vi är inomhus så tar han i så enormt med tassarna emellanåt att jag blir randig på benen ... Utomhus däremot är han försiktigare.

Här kommer en sommarbild.

ryggklättring och tass-på-knät

2006-01-06T09:55:00.000+01:00

Jag började på att lära Zam att komma upp på min rygg, en konst jag sedan tänkte vidareutveckla. Det var aldrig några problem att lära Ia det, men eftersom hon dels är liten, dels orädd och van vid att hoppa, innebar det inga problem - hon var liksom tvungen att hoppa om hon skulle upp på ryggen. Zam är som bekant lite större och för honom räcker det att sätta framtassarna på mina axlar (tycker han själv). Så långt kom vi men sedan körde jag fast ... Problemet är delvis det att han oftast kliver sakta upp på saker när vi är inomhus. Ska han upp i soffan så går han sakta upp, tass för tass. Jag fick honom att tassa upp på ryggen en gång (så att alla tassar var uppe), men inte mer. Jag tror att jag ska ändra strategi och helt enkelt stå vid sidan av och låta honom klättra upp på husses rygg. Då har jag mer koll på vad han gör och kan belöna när han är på rätt väg, något som är lite svårt att upptäcka när jag själv står framåtböjd och ska ha honom på min egen rygg.

En annan sak vi tränar på är att han ska sätta båda framtassarna på mitt knä (när han sitter). Den konsten handlar mer om att jag ska öva mig på klickerträning (+ shaping) som ju är helt nytt för mig då Ia och jag har tränat med enbart godis & beröm och att jag visar henne. Det är lite svårt såhär i början, men Zam verkar tycka att det är lika kul som jag. Han sätter nu en tass på mitt knä, svårigheten ligger i att han ska sätta båda tassarna på knät (och utan att vilja lyfta bakdelen). Som sagt, jag har mycket att lära. Det är tur att Zam har tålamod med mig ;)

Introduktion

2006-01-03T18:41:00.000+01:00

En av mina "riktlinjer" (riktlinjer passar mig bättre än löften) inför 2006 var att jag skulle ägna mer tid åt Zam, vare sig det nu var träning, lek, gos eller pälsvård. Det har blivit lite si och så med det de senaste två månaderna eftersom livet har varit fullt upp så det räckt till och blivit över.

Att börja en blogg nu passar bra för det är nu vi ska komma igång lite mer med träningen, och lite annorlunda. Det är inte bara Zam som ska lära sig, jag har själv massor att lära mig! Och jag tänker att det kan bli spännande att längre fram, när man kan det här så mycket bättre, kunna gå tillbaka och se hur jag tänkte och vad jag gjorde - och vad Zam gjorde, förstås ;)

Jag gick min första hundkurs, en valpkurs, hösten 1992 med familjens dvärgschnauzer Tjabo. Då hade jag tjatat om hund sedan 1989 då vår golden Oskar dog. (Nä, jag tjatade förstås om hund långt innan, för Oskar var alldeles för stor för mig.) Min uppfattning om hundträning kan sammanfattas i två punkter:

Jag tyckte att Oskar var en jättesmart hund som kunde gå och lägga sig när man sa "gå och lägg dig". Tänka sig att han förstod det!
Jag hade sett agility någonstans och byggde en bana av hinkar och spadar och rockringar och stolar i trädgården som jag (jo även jag) hoppade runt tillsammans med mormor och morfars oförstående border terrier.

Med Tjabo och efterföljaren Ia (f 1993) gick jag valpkurser, lydnad, flera agilitykurser och lite annat smått och gott i den hundungdomsklubb där jag var medlem. Kursledarna var engagerade unga tjejer (oftast unga tjejer iaf) och jag lärde mig en hel del. Vi tränade med "postitiva metoder", till skillnad från Brukshundsklubben på gräsplanen intill (tyckte vi just då - anno 1993 - och hade säkert en hel hög fördomar om brukshundsfolket).

Det var inte förrän Ia närmade sig pensionsåldern som jag började få upp öronen för en annan typ av träning än den jag var van vid. Och det är inte förrän nu, med Zam, som jag verkligen försöker sätta mig in i det. Med Ia var jag van vid lockande & pockande och att "visa" henne vad jag ville att hon skulle lära sig. Belöningen var godis (till skillnad från Zam som gillar lek av olika slag lika mycket som godbitar. Ia har aldrig varit intresserad av annat som belöning, eller så är det jag som inte varit påhittig nog att hitta något annat hon kan tänkas gilla). Att istället låta hunden "klura ut" vad den ska göra, att använda klicker och att i större utsträckning förstärka postivit/önskvärt beteende är något som är nytt för mig. Att träna en tollare är dessutom inte alls likadant som att träna en dvärgschnauzer, i alla fall inte om man jämför Ia & Tjabo med Zam. Ia och Zam är två helt totalt olika personligheter och Zam ställer mig inför utmaningar som jag aldrig behövde reflektera över med Ia.

Zam och jag har hunnit gå tre kurser sen han kom hit i februari 2005. Vi har tränat vardagliga saker såsom inkallning, sitt, ligg, stanna, stanna kvar, fot (ja ni vet), och vi har tränat konster som att ta av mig mössa och vantar, lyfta upp saker (där är vi inte helt klara än), gå sicksack mellan benen eller i en åtta när jag står stilla etc. Utöver det har vi tränat vardagssituationer: att gå fint ner för trapporna (stanna och "fråga" vid varje avsats) vilket behövs då vi bor på översta våningen och Zam och jag inte går riktigt lika snabbt i trappor, att åka buss, att inte dra i kopplet m.m. Kurserna har varit bra av många anledningar, inte minst för att vi ska lära känna varandra i träningssituationer och veta hur den andre fungerar :-) Nu är det då dags för nästa steg i träningen, nu när vi blivit lite mer varma i kläderna/pälsen. Under julen har vi börjat med klicker och det känns som om vi har fattat poängen nu, både Zam och jag ;)

Ett sätt att dels sporra mig själv, dels komma ihåg vad jag gjort och tänkt och hur det har gått är att starta en blogg som jag inte uppdaterar för var sak vi gör utan när jag känner för det. Jag lägger hellre tid på Zam än på att uppdatera här så periodvis, när jag har mer ont om tid, kommer jag nog inte att skriva så mycket här. Det betyder dock inte att vi inte tränar :-)